Historien om "Skrutt"

Det var en gång en katt...

Den 9:e September 2013 lade Djurskyddet Katthjälpen Sundsvall in ovanstående annons på Facebook.
En liten svartvit kisse satt hopkrupen på ett hårt golv, med blek rosa nos, klargula ögon och en blick som utstrålade uppgivenhet och sorgsenhet - men ändå bedjande, på ett väldigt undergivet vis.

Texten löd:

AKUT AKUT AKUT!! Caps Lock är klar hos veterinären och måste ha ett jourhem OMGÅENDE. Han är otroligt gosig och trevlig, men behöver äta smärtstillande medicin pga sår i munnen och får endast äta mjukmat. Kan du ge honom en fristad? Smsa OMGÅENDE till Lilly på 073-8001286 och berätta om dig och ditt hem!

Misstänker att namnet "Caps lock" kommer från en tidigare jourhems-placering, då han skrikit på natten ("Caps lock" är alltså tangenten som gör alla tecken versaler = det ser ut som man skriker i skrift). På grund av skrikande hade han fått lämna den tillfälliga värmen och tryggheten och återvänt till Katthjälpen.
Innan detta har han varit utekatt i ett okänt antal år. Under sin utetid har han blivit matad av snälla människor, och på så sätt lyckats överleva det hårda livet ute, i minusgrader under 30, regn, snö slask och andra saker en tamkatt inte ska behöva uppleva. Hans hårda uteliv hade slitit hårt på hans åldrande kropp, och hans örlappar var trasiga, och saknade stora bitar - troligen på grund av förfrysning, enligt veterinär.

Caps kommer "hem"

Det var omöjligt att motstå både annons och bild på katten, så ett SMS skickades per omgående - "Vi kan ta hand om honom!".

Svar kom lite senare på kvällen, och bara någon dag senare kom Mona och Ove från Katthjälpen ner med honom.

Han var nykastrerad och ganska omtöcknad när han anlände, så för att minska stressen för honom fick han ett eget rum på övervåningen, där man kunde stänga till så han fick vara ifred från människor och andra katter som redan fanns i familjen.
Trött av operation och resa slocknade han ganska omgående, gömd under en klädgarderob i ett hörn i rummet.

"...bästa för katten - avlivning?"

Rapporten från det första veterinärbesöket målar upp en dyster bild - frakturerade tänder, tandstend, varbildning, svullnader och möjliga tumörer. Och den den avrundas med textraden - "Kan vara det bästa alternativet för katten med avlivning?".
Samma inställning dök även upp bland kommentarer på Facebook - att det kanske vore bäst att låta honom somna.

Han var i klart dåligt skick - ingen tvekan om den saken. Men att låta honom somna in när han väl kommit in från kylan kändes ovärdigt. Han borde åtminstonde få en liten chans - speciellt efter att ha blivit övergiven och fått kämpa ensam så länge. Efter ett hårt liv borde sista stunden vara varmt, kärleksfullt och omhändertagande. För hur mycket elände han än varit med om, hur många som gett upp om honom - så är han ändå en glad, snäll och kärleksfull katt.
Nej, det var inte dags för honom att ge upp riktigt än!

De första stapplande stegen

Den första tiden var lite jobbig - kroppen värkte, munnen gjorde ont och allt nytt var jobbigt att ta till sig. Tänderna gjorde ont, hela munnen var inflamerad, så det var svårt att äta. Mosad blötmat gick bra, liksom grädde. Trots att det gjorde så ont att äta var aptiten god.
Orken var inte den bästa, och mycket tid gick åt till att ligga och sova i sitt lilla hörn under garderoben - de gånger han inte vågade sig fram och smög ner i sängen.

Pälsen var sträv och glanslös, fötterna smutsiga och överlag hade katten haft bättre stunder. Metacam (smärtstillande) bedövade den värsta värken i munnen, och allt eftersom byggde kroppen som sakteliga på sig.

Pälsen började glänsa och humöret blev bättre. Den tidigare ihopkrupna kroppsställningen, med huvudet lågt mot golvet och ryggen sträckt högt försvann - humöret blev bättre och en och annan skinkbit, eller korvbit i små bitar, slank ner.

Veterinär nummer två

Lite drygt en vecka senare, när Caps lock kommit till ro här hemma, bokades ett nytt veterinärbesök in - denna gång hos Gunnar Schöbel i Delsbo.

Catherine rapporterade efteråt:

Glada nyheter! Caps Lock har idag varit till superduktiga veterinär Gunnar Schöbel i Delsbo för att få utvärdering och behandlingsplan för sin mun. Allt gick jättebra och just nu ser framtiden ljus ut för fina gamla kissen. Veterinär Gunnar tyckte att för att vara en så gammal katt som dessutom haft ett hårt liv, så var Caps i relativt gott skick ändå. Tänderna är visserligen fula, flera är av och resterande är täckta med tandsten, men trots detta var veterinären positiv: "Kisse får sova en stund så rensar vi upp i munnen och så ryker de tänder som är ordentligt dåliga, dem har han iaf ingen nytta av i dagsläget så han kommer inte heller att sakna dem sen. Som jag bedömer det idag så borde han kunna leva sin ålderdom gott bara vi åtgärdar detta" Ngn tumör trodde inte veterinären att det var han hade i munnen, utan förmodligen är det infektionen som orsakat svullnaderna/bölderna. Men mer noga kan man ju isåfall undersöka detta när Caps sover. Tid är bokad för återbesök nästa vecka och fram till dess får han en antibiotikakur för att röja upp den infektion han har i munnen just nu, samt för att förbereda honom inför ingreppet. Så, just nu ser det ljust ut och jag är SÅ otroligt lättad, hela resan hem från Delsbo satt jag med ett leende på läpparna! Fina gammelgubbe som när vi kom hem gick raka vägen upp till "sitt" rum, satte i sig lunchen och sedan kröp upp i soffan och somnade! :-)

Inte en endaste antydan om att "det kanske är bäst att avliva" eller ens något ens i närheten. Ibland är det bra att få ett andra utlåtande från veterinär... tänk om vi låtit honom somna in när det först föreslogs...?

En period med antibiotika tog sin början för att rensa ut inflamationer i kroppen, vilket ganska omgående tog bort den illaluktande stank han haft i munnen. Humöret gick upp, och han började lämna tryggheten i sovrummet och gav sig ut i resten av huset. Familjens resterande fyra katter ignorerades eller morrades på - inget humör för lek eller stoj än, och han är ju trots alls en gammal gubbe - så då får man bete sig på det viset...

Caps lock gick nu över till att heta "Skrutt" - eftersom han var lite skruttig när han först kom, och när till och med veterinären började kalla honom för Skrutt - då fick han helt sonika fortsätta bli kallad just detta. Och han skriker ingenting, och har faktiskt inte gjort det alls sedan han kom, så Caps lock passar ju inte alls längre.

Veterinärbesök nummer tre

En vecka in i antibiotikabehandlingen gjordes ett återbesök hos veterinär Gunnar. Skrutt sövdes ner, och hans dåliga tänder plockades bort och resten av munnen gjordes ren och fin.

När han vaknat några timmar senare fick han åka hem igen, och stapplade runt med ostadiga ben. Resten av dagen ägnades åt att sova ruset av sig. Magen hade kraschat av penicillinet, och svansen var nedsmutsad. Så dagen efter fick han sitt första bad här hemma, något som var mer än måttligt behövligt. Och det nog inte så hemskt ändå, att bli lite ompysslad och sköljd med varmt vatten. Pälsen blev mjuk och fin, och han luktade gott igen.

Humöret är helt annat nu än när han kom - han är glad och sällskaplig, och vill gärna ligga i sängen och kela. Aptiten är god, och de andra katterna är inte längre så äckliga som han tyckte först - det går faktiskt bra, och att stå bredvid dem vid frukost och middag är inga problem alls.

Vet ni vad?

Skrutt må kanske inte vara den mest bildsköna katt som finns, med sina trasiga öronlappar och tunga som petar fram eftersom det saknas tänder i underkäken - men han är en väldigt trevlig katt, som helt klart mår bra - och ett bevis på att man inte ska ge upp för tidigt.

Vi är så glada att ha honom här hemma!

Tack till Mona, Ove, Lilly, Ida och alla andra på Djurskyddet Katthjälpen i Sundsvall. Tack även till alla ni snälla som hjälpte till att samla in pengar för att bekosta veterinärräkningar!

Tänk på: Det finns massor med katter som Skrutt där ute, i behov av hem, kärlek och omvårdnad - kanske du också kan få en Skrutt i ditt liv? Kontakta Katthjälpen för mer information om hur du kan hjälpa till, och följ dem på Facebook för uppdateringar.

/Skrutt, med familj